bananpannkaka

Det klingar rätt illa. Att vara fixerad vid någonting överhuvudtaget är väl sällan bra. Men just mat. Något så livsavgörande och grundläggande i vår tillvaro borde inte kunna dra med sig så mycket trubbel. De senaste tre veckorna har jag haft folkissjukan. Magkatarr. Otrevligt. Nu har jag definitivt tagit slut. Att inte kunna äta på tre veckor är otroligt jobbigt. Det enda som möjligtvis är jobbigare är när man faktiskt lyckas få i sig en måltid men inte får behålla den. Jag har nått min målvikt men tvivlar på att jag lyckas hålla den. Då jag nått den på ett sätt jag inte valt själv är det ingenting jag strävar efter heller. Dagen i dag får ägnas åt att dricka proviva, sova, köra TENS illamåendeprogram och tänka på att resa sig långsamt för att inte svimma. Kanske att jag lyckas öva på mina åttondelar i Kabalevsky, och kanske att jag orkar ta tag i satsläraläxan. Den som lever får se.