85 D III
Nålen bytte arm, från vänster till höger, och hamnade bättre nu så jag kan nästan röra mig som vanligt. Jag fick sova gott några timmar på morgonen. Larmet gick inatt, utan att jag krampade. Jag vaknade av att sköterskor vände mig för att rätta till utrustningen. När EKGt sen skulle kopplas bort på morgonen blev det fel och larmet gick igen. På några sekunder var alla sköterskor på avdelningen i mitt rum. När de förvissat sig om att allt var bra försvann de lika fort.
Tungt är det för att jag är tröttare, har mer ont och mår mer illa än vanligt. Jag känner mig onödig och överflödig. Tar upp ett viktigt rum med viktig utrustning utan att kunna utnyttja den. Att jag mår dåligt behöver absolut inte betyda att anfallen närmar sig, snarare tvärtom, och det stör mig. Jag vill bara få det överstökat.
Klockan är inte fyra än. Dagen började nyss men är redan slut. Jag slumrar och dåsar bort när jag inte orkar hålla mig vaken. Så mycket finns att göra men jag har inte lust eller ork till någonting.
Jag spelade en stund i förmiddags men var för trött i huvudet och i kroppen för att göra någon musik. Nervös och orolig för att störa någon "verkligt sjuk" satte jag på sordinen och spelade enbart på övre hälften av stråken. Det kändes patetiskt.
Jag har börjat läsa Hon älskade. En bok jag fick under sjukhustiden i Bollnäs. Språket är underbart och berättelsen fängslande. Jag drömmer mig bort, lever mig in och glömmer att jag är.
Ute är det mörkt. Ljusen från staden och bilarna ser skymningsvarma och trygga ut. Jag grubblar över nuet, sjukdom, framtid och utbildning. Känner mig gammal.
Du känner dig gammal och trött för att du är där du är. Nu gör landstinget en sista storgrej för att se om de kan hitta nåt. Det borde vara det sista de vill utsätta dig för. När du åker från undersökningen kanske de kan lämna dig ifred och du får fokusera på roligare prylar. Jag fattar att läget är allt utom kul. Du är helt fantastisk som inte bara lägger dig ner och sparkar och skriker. Jag hade blivit vansinnig, men du verkar vara utrustad med något annat lugn och tålamod än mig. Tur. Det kommer bättre dagar Moa. Det vet du ju!
Skit i fiolen. Den kan vänta. Har du ork överhuvudtaget så gör lite teori.
Är på väg in till Jerkers solisternas-afton. Du vet vad jag känner för det, så tänk på Jerker så tänker vi på dej. Det gör vi för övrigt typ hela tiden. Drömde om dig i natt igen. Du krampade :-)
Ha det så gott du nu kan i ditt nystan!
Kram!
Älskade fröken! Jag håller tummarna för Jerker ikväll! kan inte tänka mig annat än att han spelar gudomligt.
Jag tror de får hämta hit dig och trassla in dig i sladdar när du sover. Det är visst bara i dina drömmar jag krampar.
När jag kommer hem ska jag spela som aldrig förr fram till sommaren. Sen skiter jag i allt. Jag är helt enkelt inte gjord för att arbeta med musik tror jag.
Kram!
Det handlar i sådana fall bara om din vilja, och inget annat. Ibland får jag för mig att du tror att du inte är tillräckligt begåvad, och det är verkligen helt fel. Ditt beslut om att fortsätta med musik eller ej ska sålunda enbart handla om din vilja. Musik som yrke handlar inte om begåvning utan om passion och hårt arbete, precis som med vilket annat ämne som helst. Konst, medicin, litteratur allt allt. Men handlar det om att du inte vill, har du min välsignelse. Inte annars ;-)
Sov så gott du kan <3
Jag tror helt enkelt att jag inte klarar det. Det handlar kanske om brist på passion snarare än begåvning men jag känner mig inte redo, ens för att söka. Det känns övermäktigt och inte ens roligt att åka runt i hela Sverige för att söka utbildningar jag inte tror jag kommer klara av att gå. Kanske inte ens vill gå. Funderar på att satsa på enbart Falun och Västerås, för dit vill jag - kanske.Jag borde kanske inte kämpa ihjäl mig bara för kämpandets skull, eller hur det nu var. Jag borde kanske syssla med något där jag känner mig fri att improvisera och vara kreativ istället för att lyssna av omgivningen för att se om de anser att jag gör/har fel. Det enda jag har ångest över är den möjlighet att jag tappat tron på att jag klarar någonting alls. Å andra sidan är jag bäst på att klara av omöjliga saker :-) Jag grubblar vidare så kan väl du grubbla lite med mig vid tillfälle.
Kram!
