Visst gör det ont när strängar brister...

Äntligen kom de! Mina fantastiska strängar, importerade från USA. Dyra, fina strängar som kostat tio gånger mer än de jag tidigare haft.

De kom på torsdagen. Fredagen ägnades åt panikövning inför den Master Class som skulle hållas följande måndag. (som senare blev inställd pga flunsa). Så blev det helg och skivrep. Ett nötande och gnidande på strängarna minst tio timmar om dagen en hel långhelg. Veckan kom och idogt övande nötte jag mina fantastiska strängar. Torsdag - skivinspelning. Än mer intensiv än föregående rephelg. Måndag - Back to business.

Efter orkestern tog jag ett krafttag för att stämma ner strängarna för att kunna använda finstämmarna igen. Pang! E-strängen är av. Kommer efter någon sekunds panik på att jag kan flytta över E-strängen från mormors fiol till den här. Hejdar mig och tänker att då kan jag ju lika gärna spela på den tills ny sträng införskaffats. Den behöver ju bara stämmas... Pang! G-strängen är av. Modfälld flyttar jag över E-strängen till min fiol. Det var väl inte meningen att jag skulle spela på mormors då.

I morse på min enskilda lektion skulle Fröken hjälpa mig att justera stämningen en smula. Pang! Tror ni inte den drattans E-strängen brister?! Tre strängar inom loppet av 15 timmar. Aldrig tidigare har en fiolsträng gått av för mig, en cellosträng förvisso men den räknas inte i sammanhanget. Buhu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0