bananpannkaka

Tror någon att jag fick sova i går? Icke. Fast jag var så trött att det värkte blev värken lite för mycket för att jag skulle kunna sova. Det gjorde för ont för att röra sig och för ont för att ligga stilla. Framåt ett somnade jag till slut. Tror någon att jag kom upp när klockan ringde vid sex? Icke. Som tur är har min kropp ställt in sig på att jag ska ta medicinen klockan åtta så jag vaknar alltid då, oavsett hur lite jag sovit under natten.

Det blev alltså en riktig kalabalikmorgon. Strax efter nio var jag på skolan men så mycket vettig övning har det inte blivit av. Jag spelar falskt och fel. Stråken går åt fel håll. Det låter illa! Dessutom har jag fått svårt för att andas av bara farten så nu sjunger jag illa också. Jag blir bara anfådd och orkar varken hålla ton eller andas på rätt ställen. Usch, den här dagen fick inte många rätt.

Nu i kväll har jag bakat pepparkakor och pussat på Hjalmar så helt värdelöst har det inte varit. Så har jag lyssnat på en julsaga, svamlat med Ellika och fått en oväntad komplimang. Kvartetten och sångensemblen är ju helt underbara trots att jag själv inte håller måttet.

Sent i går fick jag bilderna från sjukhuset. Det känns så himla långt borta fast det bara är en vecka sen jag kom hem. Jag tycker om att jag ser så glad och belåten ut på dem också. Jag anar att det har något att göra med det hembakade julgodiset jag fått av E och L som var där och tog korten.


Den tjugonde december ska jag prata i telefon med mästerneurologen själv. Nu ska kloka frågor skrivas ner och självförtroendet höjas. Det är mig det handlar om. Jag får fråga och kräva vad jag vill. Punkt.

Nu ska jag sova. Länge, djupt och gott. Imorgon blir bra. Riktigt bra. Puss och kram!