Veckan

Vad mer kan man säga? Det verkar ju lite hemskt att lämna föregående inlägg som det enda livstecknet (hahaha) efter en hel veckas bloggtorka.

Jag har spelat och sjungit men det tror jag ingen blir förvånad över att höra. För att öva på att spela i lite mer akustiskt trevliga utrymmen än mitt cell-liknande övningsrum står jag nu i gymnastiksalen och spelar Bach en kvart om dagen. Ofta med en pågående pingisturnering som komp. Det är roligt. "Kan ni slå bollarna i takt, är ni snälla..."

Helgen var en pärs. Jag har gått ben en och ryggen av mig fullständigt. Trevligt med melodikryss och övningskörning på lördagen. Ellika kom på besök och blev kvar hela dagen. Vi pratade och gick mest, hon har delvis en skuld i min ledbrutenhet men det var fantastiskt skönt att få komma ut lite. I söndags lyckades jag för första gången sedan terminsstart hålla mitt övningsschema för helgen. En övningsfri dag öcg så minst tre timmar, som vilken dag som helst den andra dagen. Strålande - det fixar vi. Jag hann även med ännu en tur upp på berget med korvgrillningslunch och trevligt sällskap. Nu med sexkilos Hjalmar på magen. Undra på att jag har ont i ryggen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0