bananpannkaka

Vi har ett trådlöst tangentbord. Jo, det är faktiskt sant. Och naturligtvis också en trådlös mus. Med batterier. Uppladdningsbara. Tror ni den någonsin fungerar? Nej! Varför skulle jag i så fall skriva ett totalt meningslöst, ilsket inlägg om det då jag måste taba mig fram genom varje steg ungefär sjuttioelva gånger innan jag når textrutan? Morr!

Det är dock inte av den anledningen jag inte uppdaterat på ett tag. Jag har haft fullt upp. Ny orkester, ny kvartett, nya solostycken, nya teknikövningar, nya GUFlåtar, ny skolorkester och så idag, det möjliga uruppförandet av de suspekta svamplåtarna. I vanliga fall skulle jag här göra en avstickare och kontrollera om jag nämnt dem tidigare i bloggen men för att bespara mig själv någon timmes tabande hoppar jag över det. En tjeckisk snubbe som gillar svamp har gått ut i skogen och totat ihop en alldeles egen symfoni till championer och kantareller och andra lustiga små svampar. Mycket modernt och obegripligt. Han påstår att han hör svamparna sjunga och jag undrar så vilka svampar han ätit innan han skrev musiken. I Bollnäs finns en svampkonstnär som i veckan har haft svamp-tema med alla möjliga utställningar på stadens trädgårdcenter (som för övrigt ägs av halva min släkt). Hon har letat fram noterna till dessa svampar - ingen inspelning tycks finnas - och bett mig spela dem. Mycket spännande...

Nu har jag beklagat mig nog för det hela blev otroligt trevligt och mysigt. Jag stod i ett växthus med en svamputställning och spelade i två timmar. Själva repertoaren tog kanske sex minuter så jag tog flera, korta pauser för att inte tråka ut alla besökare helt och hållet. Solen sken och alla var glada. Trots att styckena inte direkt är lättlyssnade verkade de uppskattas och jag blev tvåhundra kronor och mycket självförtroende och erfarenhet rikare.

Imorgon ska jag ta mig ett allvarligt samtal med Brahms och hoppas att jag får bukt med hans requiem.  God natt, gott folk, jag har talat.