nu är jag glad igen
Idag spelade jag så att fröken rös på lektionen. Tre gånger. För att det var bra. Äntligen verkar allt det har varit meningen att jag ska ha lärt mig falla på plats. Hon rös när jag spelade en etyd dessutom. Då gör man det riktigt bra.
En ton spelade jag för lågt några gånger. När hon frågade vilken ton som skulle vara höjd svarade jag "Db". Sen skrattade vi åt det eftersom etyden gick i E-dur. Det var ett D# jag spelade som ett D, men bara några gånger. Och ni som inte förstår det roliga i detta har inte missat så mycket.
En ton spelade jag för lågt några gånger. När hon frågade vilken ton som skulle vara höjd svarade jag "Db". Sen skrattade vi åt det eftersom etyden gick i E-dur. Det var ett D# jag spelade som ett D, men bara några gånger. Och ni som inte förstår det roliga i detta har inte missat så mycket.
Kommentarer
Trackback
