nu då?

Om en timme och sex minuter gör jag tre nationella prov i en kurs jag inte har gått. Sen är jag fri. Skulle det skita sig fullständigt gör det inget för det är ändå en utökad kurs. Jag mäsrker att de senaste inläggen kretsat mycket runt betyg. När blev jag besatt? Nu när allt löst sig inser jag hur lite de betyder för mig. Ändå är det lite snopet. Är det slut nu? Skulle jag verkligen inte lämna in något mer? Har jag inte glömt något? Kan jag sitta på min balkong och dricka kaffe en hel förmiddag? Sova tills jag vaknar? Inte behöva mata mig själv med kaffe och godis för att hålla mig vaken? Aldrig, aldrig mer?

Lite besviken är jag över att min sista insats på internationella gymnasiet kommer att vara någonting jag inet bryr mig ett skvatt om, inte brinner för någonstans, något som inte spelar någon roll alls. Kan jag inte få skriva om Vietnam, betala 500 spänn och få ett MVG till? Eller kanske jag kan skriva ett tal på engelska? Plugga in spanska steg 1 på en vecka? Lära mig cykla enhjuling? det kan inte vara slut riktigt, riktigt än.

Tidigare idag satt jag i datasalen och grät. Fjällnorafararna åkte idag. Kursen jag gick och brann för men aldrig slutförde. Under den vandringen låg jag på ackis insnärjd i allsköns sladdar ocg slangar. Morr. När gänget sedan besteg Kebne låg jag och stirrade in i en ärtsoppsgul vägg och tyckte synd om mig själv. Mera morr. Det är något jag missat som jag alltid kommer att vara ledsen för, något jag kommer sakna. Visst kan jag bestiga det satans berget någon annan gång med någon annan grupp men känslan av att vara där med den klassen, den gruppen, kommer jag aldrig få. Slut morr.

Femtio minuter kvar. Ska jag gå och köpa mig en glass kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0