Falukorv

Japp. Jag klarade av det. I morgon behöver jag inte gå upp klockan fem - halleluja! Börjar inte jobba förrän klockan två. Sköna gamlingar. Lite förtvivlat att de inte kan få må bra. Men ändå sköna. En tant sjunger oavbrutet. En annan vägrar att äta men kan ta en i handen och springa tre varv runt avdelningen. Min favorit är den som nog är klarast i skallen - inga namn. På något sätt kände hon igen mig. Jag var visst där förra veckan också. Det bästa citatet kom dock från en av männen. Jag skulle få på honom en skjorta men lyckades inte. Hur det var fastnade den satans skjortan på halva vägen gång efter annan. När jag var beredd på att ge upp och be honom vänta på att jag skulle hämta någon ordinarie personal plirade han på mig och sa:

Ta det lugnt, tjejen! Det här fixar du. Jag har inte bråttom. Försök igen!

Kan man bli lyckligare? Jag tror att jag är kär!

Anyhow har jag sovit för lite, gått upp för tidigt, cyklat en anseerlig sträcka och jobbat från kvart i sju till halv fem. Idel nya intryck. Jag är trött. Nu ska jag slåänga mig på sängen ett tag innan middagen. Sedan blir det godis, chips och mys framför TVn med bröderna. Ingen Marimba än, men snart. Mor och far åker fram och tillbaka till Gävle för att kunna sova på nätterna. Snart. Snart. Snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0