Dagens diss

Moses har lärt sig att prata. Katten alltså. Det betyder inte att han har blivit trevlig. Han gick ut sent i gårkväll och har varit borta sedan dess. Nyss ropade Simon in honom. Ja, katten kommer faktiskt när man ropar. Han pep och jamade. Fick mat och var jättegosig i ungefär trettio sekunder. Sedan pep han och ville ut igen. Social som få.

Blä! Jag är trött men vill inte gå och lägga mig för det betyder att jag måste vakna upp till en dag som oundvikligen måste ägnas åt att påminnas om vår dödlighet och om hur klara i huvudet folk kan vara de sista åren.  Och lukten. Jag vill inte tillbaka till lukten. Coolt är att ingen av kunderna på avdelningen är under nittio. Skärp dig Moa. Du vänjer dig. Gamlingarna är fascinerande. De är lyckliga i den mån det går. De har i alla fall människor runt om sig som tycker om dem. Jag är en av dem. Början kommer att vara jobbig men det är snart över. Nio veckor går väldigt fort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0