In between

Oj, jag har inte skrivit på nästan en vecka! Inte heller spelat, sjungit, tagit mina kosttillskott  eller tränat. Shame on me. The Oh man kom över idag. Från det (inte fullt så) soliga Spanien och plötsligt går jag i ettan på gymnasiet igen. Sann glädje. Jag kollar upp gamla klasskompisars bloggar och grips av ett Uppsalarus. Jag saknar den staden. Hatar den, älskar den, andas den, tänker den. Men framför allt saknar jag den. I min tillfälliga fyrtioårsplan finns den inte i mitt liv på ett tag. I minst fem år till måste jag bo och leva någonannanstans för att uppnå mina mål. Och hålet i min själ växer sig allt större.

Julafton. Hälften av bröderna i magsjuka och släkten livrädd för att träffa oss. Vi isolerar oss hemma och får en fantastisk dag. Den börjar med att jag och Hjalmar gör succé i kyrkans julspel som Jesus och Maria. Oberörd och lycklig charmade den lille prinsen hela församlingen genom att bränna av leende efter leende och vifta lite nonchalant med de nakna fötterna. Mer julstämning än så har jag nog aldrig haft. Kanske för kyrkan badade i ljus, vädret utanför var kallt och vitt, människorna omkring mig har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag just fött en kudde på trappan till prediksstolen.

Jullov. Tiden vände och gick bakåt. Orken tog slut. Släktmiddagar passerar utan att jag klarar av att koncentrera mig på människorna jag möter. Jag bryr mig inte om var hon jobbar eller vart han har flyttat och vad spelar det för roll vad pappas nästkusin som inte ens är närvarande gjorde för projektarbete förra året? Människor jag egentligen trivs med.

Imorgon ska julen firas återigen med morföräldrar och kusiner. Julklappar ska delas ut. På något sätt ska jag sedan ta mig till Ljusdal och spela till midnatt. Wish me luck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0