Jag, periodare?

Har just märkt att jag antingen skriver fyrtioelva inlägg på tre dar eller uteblir helt. Var finns balansen? Nu är det i alla fall onsdag. I skolan (den där andra världen, alltså) har de... ingen aning. Samhällskunskap? Nej, det är eftermiddag, engelska och naturkunskap. Eller tänker jag på torsdagar nu? Det spelar ändå ingen roll. Jag diskar, lappar och lagar istället. Nu ska vi bygga om också. Jag ska få ett riktigt skrivbord. Härligt! :-)

Jag skulle få min sjunde behandling idag. Naturligtvis hade jag hängt upp hela mitt liv runt det, sen den förra behandlingen (i fredags, tror jag) har jag oupphörligen tänkt "På onsdag igen, på onsdag igen..." och längtat efter lugnet och tryggheten. Men nej, det blir inget. Hon hade fått ett annat jobb hon måste göra idag. Och varför kan jag inte bara vara glad för det? Jag får ju komma dit på fredag i alla fall. Istället blir jag som en femåring som stampar med foten i marken och skriker "Men jag då? Det var ju min tur idag..." Så föll min tillvaro ihop totalt. Efter några timmar extra i sängen, sörjande, var jag nästan som folk igen. Men vi skulle ju ner på stan och köpa jeans. Jag orkar inte, vill inte. Vill inte träffa folk, inte idag.

Stannar hemma och diskar istället. Lappar och lagar. Inte orkar jag skriva heller. Det som jag trodde jag skulle klara av imorgon igår, det vill säga idag.

Jag kan inte spela längre. Det gör för ont. Borde jag bli bättre för att jag är hemma och får behandlingar eller sämre för att jag inte får någon "traditionell" vård? Det är väl egentligen upp till mig. Bara man tror, bara man tror. Det viktiga är att man tror.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0